Så mørk er ei natt, så hard er ei nød.
Sangen er skrevet av Lina Sandell i 1861. På svensk heter den Så mörk är ej natt, så hård är ej nöd og vi finner den blant annet i Sionstoner (1889) som nummer 226. Sangen ble oversatt til norsk av Christian Dick i 1867 og tittelen på den norske sangen er Så mørk er ei natt, så hård er ei nød. Vi finner den i Sangboken (1928) som nummer 406 med fem strofer og i Sangboken (1962) som nummer 473 med fire strofer. På svensk finner vi sangen både med fire og fem strofer.
Vi siterer strofe en (SaB):
Så mørk er ei natt, så hard er ei nød
At Jesus ei hjelpe formår.
Mitt lys og mitt liv i mørke og død,
Den samme i dag som i går.
Se, Jesus er nær,
Om stundom han synes langt borte!
Sangen har et refreng som i den svenske utgaven gjentas etter de første fire strofene. I strofe fem er refrenget litt annerledes og her følger også den norske oversettelsen den originale svenske teksten. Slik går strofe en på svensk: ”Så mörk är ej natt, så hård är ej nöd / Att Jesus ej hjälpa formår / Mitt ljus och mitt liv i mörker och död / Densamme i dag som i går / Se, Jesus är när / fast stundom han synes mig fjärran.”
Vi siterer strofe to (SaB):
Han lyser meg gjennom dødsskyggens dal
Og selv er han bleven for meg.
En levende vei til himmelens sal.
En kilde av liv uti seg!
Se, Jesus er nær,
Om stundom han synes langt borte!
Strofen finnes ikke i den norske sangbøkene, men er oversatt fra den svenske utgaven. Jeg har valgt å oversette refrenget slik vi finner det i strofe en og to i originalen. Slik er strofen på svensk: ”Han lyser mig genom dödsskuggans dal / Och själv har han blivit för mig / En levande väg till himmelens sal / En källa av liv uti sig / Se, Jesus är när / fast stundom han synes mig fjärran.”
Vi siterer strofe tre (SaB):
Vel går det imot, å tro og ei se,
Visst koster det møye og strid!
Men Jesus som bar min evige ve,
Er også i stormen min fred!
Se, Jesus er nær,
Om stundom han synes langt borte!
Strofen er gjengitt i den norske Sangboken (1962) som strofe to. Vi finner den også i Sangboken (1983) men med en litt forandret tekst og et omskrevet refereng. Begge de norske sangbøkene har for øvrig sangen plassert under temaet ”Kamp og seier”.Vi tar også med den svenske teksten som går slik: ”Visst bär det emot att tro och ej se / Visst kostar det möda och strid / Men Jesus, som en gång burit mitt ve / Är även i stormen min frid / Se, Jesus är när / fast stundom han synes mig fjärran.”
Vi siterer strofe fire (SaB):
I Jesus jeg er alt salig og ren,
Skjønt syndene trykker meg her!
Jeg er jo hans brud, jeg er jo hans venn,
Han har meg evinnelig kjær!
Se, Jesus er nær,
Om stundom han synes langt borte!
Sangen bygger delvis på Salme 23 i Bibelen: ”Herren er min hyrde, jeg mangler ingen ting. Han lar meg ligge i grønne enger; han fører meg til vann der jeg finner hvile, og gir meg ny kraft. Han leder meg på de rette stier for sitt navns skyld. Selv om jeg går i dødsskyggens dal, frykter jeg ikke for noe vondt. For du er med meg. Din kjepp og din stav, de trøster meg.” (Salm 23, 1-5). Slik finner vi strofe fire på svensk: ”I honom jag är ock tvagen och ren / Fast synderna trycker mig än / Jag är ju hans brud – han håller mig kär / Och aldrig han glömmer sin vän / Se, Jesus är när / fast stundom han synes mig fjärran.”
Vi siterer strofe fem (SaB):
Og snart får jeg se min venn som han er,
Og synge en gladere sang
Når frigjort fra alt som trykker meg her,
Jeg står for hans åsyn engang.
Og da er han nær
og synes ei lengere borte.
Intet mørke er for tykt for Guds kjærlighets gjennomstrømmende lys. Det fikk også Lina Sandell erfare. Sangen er skrevet i tiden rundt drukningsulykken og farens tragiske død. Lina Sandell slet hele sitt liv med kamp, lidelse og sykdom. Men hun visste også hvor hun skulle finne trøst i anfektelsens stund: ”Så mørk er ei natt, så hård er ei nød / At Jesus ei hjelpe formår / Mitt lys og mitt liv i mørke og død / Den samme i dag som i går.”
Vi siterer den siste strofen på svensk:
Och snart får jag se min vän, som han är,
Och sjunga en gladare sång,
När frigjord från allt, som ängslar mig här,
Jag står för hans anlet´ en gång.
Och då är han när
och synes mig längre ej fjärran.
Kilder:
Bibelen (2005)
Sangboken (1928)
Sangboken (1962)