Huru länge skall mitt hjärta.

Salmen er skrevet av Johan Olof Wallin i 1816. Vi finner den i 1819 års psalmbok som nummer 45 med åtte strofer. 1986 års psalmbok har salmen som nummer 349 i en bearbeidelse av Anders Frostenson fra 1983. Her står salmen med tittelen Länge, länge har mitt hjärta og er på fem strofer. 1937 års psalmbok har salmen som nummer som nr 45 under rubrikken «Advent», mens 1819 års psalmbok hadde den under fanen «Den fallna människans upprättelse genom Jesus».

Vi siterer strofe en:

Huru länge skall mitt hjärta
Sucka, söka efter friden
Och med outsäglig smärta
Aldrig finna den i tiden?
Huru länge skall mitt öga
Efter ljus förgäves spana
I det molnbetäckta höga
Och på livets dunkla bana?

”Salmen uttrykker den søkende sjels angst og Guds inngripen for å gi visshet og lys, sier Wikipedia og Håkan Möller skriver i en avhandling om den wallinske salmen at Huru länge skall mitt hjärta er en av Wallins ”mest komplekse og innholdsrike salmetekster”. Og av samtidige kritikere som Franzen og Palmblad ble salmen verdsatt for sin «ekte mystikk» og dens «åndelige formspråk”, leser vi videre. Noe av det samme utrrykker også Anders Holmberg: ”Denna psalm är absolut en av Wallins skönaste, men originalets längd och, ja, originalitet gjorde länge psalmen svårbrukad som helhet”.

Vi siterer strofe to:

Tanken sig ej reda mäktar
Ur det mörker som mig höljer;
Viljan vacklande försmäktar
I den vanmakt som mig följer,
Och vad hjärtat eftersträvar
Av mitt samvet förevites;
Mellan liv och död jag svävar,
Mellan jord och himmel slites.

Teksten i salmen settes ofte i forbindelse med en tale som Johan Olof Wallin holdt i det svenske bibelselskapet over omtrent det samme emnet. Salmisten søker etter fred her i denne verden. Men han slites mellom jord og himmel på jakt etter det som kan gi lykke og sinnsro: ”Tanken sig ej reda mäktar / Ur det mörker som mig höljer / Viljan vacklande försmäktar / I den vanmakt som mig följer.”

Vi siterer strofe tre:

Svåra fallen, skild från Herran,
Den vid stoftet bundna anden
Ser sin Faders boning fjärran
Och förmår ej lösa banden.
Men han anar Faderns mening;
Och den hemligt närda sorgen,
Med hans trängtan i förening,
Är hans återlösnings borgen.

I tredje strofen skimter han en lysning: ”Svåra fallen, skild från Herran / Den vid stoftet bundna anden / Ser sin Faders boning fjärran / Och förmår ej lösa banden.” Det ser ut som om mennesket i første delen av salmen tvinges til å se innover i seg selv for å bli klar over sin lengsel etter frelsen i Kristus.

Vi siterer strofe fire:

Stilla, heligt dunkla minne
Av ett Eden som försvunnit,
Tysta aning i mitt sinne
Om ett mål som ej är hunnet,
Visen mig den väg till livet,
Som oss uppenbar är vorden,
Tolken ordet som är skrivet
Uti himlen och på jorden!

Det er en salme om det tapte paradiset og om mennesket som står utenfor samfunnet med Gud. Så langt er det en typisk Wallin-salme med vekt på brytninger i menneskets sinn. Men her får vi noe mer. Wallin aner en Gud i det fjerne. Han ber om lys over ordet og at Gud må vise ham veien til livet. Vi finner klare paralleller både til profetordet i Det gamle testamentet og til evangeliene i Det nye testamentet: ”Jesus sier til ham: «Jeg er veien, sannheten og livet. Ingen kommer til Faderen uten ved meg. Hadde dere kjent meg, hadde dere også kjent min far. Fra nå av kjenner dere ham og har sett ham.»” (Joh. 14, 6-7).

Vi siterer strofe fem:

Himlens, jordens och mitt hjärtas
Profetia sig fullbordar.
Ej av tvivel skall jag smärtas;
Herrens, Herrens Ande ordar:
”Flydda äro nattens väkter,
Över Sion uppgår ljuset,
Och för jordens fallna släkter
Öppnas åter fadershuset.”

Det var fra Sion frelsen skulle komme: ”Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, fast grundad; den som tror på den behöver icke fly.» (Jes. 28, 16). ”Veien til livet” i strofe fire og ”lyset fra Sion” i strofe fem knytter NT og GT sammen i en vakker og velklingene salme som vi så gjerne også skulle hatt tilgjengelig på norsk. ”Psalmen är så disponerad att den skildrar människans väg från behovet av frälsning via sinnesförändring till återlösning genom Kristus, från individuell isolering till kollektiv gemenskap”, skriver Håkan Möller videre.

Vi siterer strofe seks:

Ner i dödligheten stiga
Nåd och sanning och försoning
Och det fromma hjärtat viga
Till Guds Helge Andes boning.
Sig med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
Och Guds Son, av kvinna buren,
Blir det offer som oss renar.

Möller finner paralleller først og fremst til Geijer som mente at selv om de hellige skriftene forsvinner, så vil ikke åpenbarelsens lys vike fra menneskesjelen. Gud har lagt evigheten ned i menneskenes hjerter. Om dette også er Wallins syn, finner vi imidlertid ikke noen klare holdepunkter for i teksten.

Vi siterer strofe syv:

I det heligsta ingången,
Han ock min förlossning funnit
Och åt mig, i synder fången,
Frid och frihet återvunnit,
Att jag, kärleksfull och trogen,
Skulle i hans fotspår sträva
Och, till änden redebogen,
Världen dö och Gudi leva.

Selv om det kanskje er mange eksistensielle trekk i salmen, er avslutningsstrofen uten tvil den som har levd lengst. Det er en klassisk avslutningsstrofe som vi også finner i den finlandssvenske salmeboken. Trolig er den like mye sunget som alle de andre versene av salmen til sammen. Strofen bygger både på Joh 14,6: ”Jeg er veien, sannheten og livet” og Ag. 4, 12: ”Det finnes ikke frelse i noen annen, for under himmelen er det ikke gitt menneskene noe annet navn som vi kan bli frelst ved.”

Vi siterer strofe åtte:

Salig, salig den som kände,
Den som trodde dig allena,
Sannan Gud, och den du sände
Att med dig oss än förena!
Jesu Kriste, du är vorden
Vägen, sanningen och livet,
Och i himlen och på jorden
Är ej annat namn oss givet.

Kilder:

1986 års psalmbok

Huru länge skall mitt hjärta
Länge, länge har mitt hjärta

Johan Olof Wallin på Wikipedia
Samlaren, Årgång 119, 1998

Hvor er den venn som overalt jeg søker.

Salmen er skrevet av Johan Olof Wallin i 1818. Vi finner den i 1819 års psalmbok som nummer 481 med åtte strofer. Salmen er senere noe bearbeidet og står i 1986 års psalmebok som nummer 305 med fem strofer. Melodien er ved Johann Crüger fra 1640.

Vi siterer strofe en:

Var är den vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sej öker.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärta brinner.

Var är den vän som överallt jag söker er en av Johan Olof Wallins mest kjente salmer. Den er en dødsforberedelsesalme og ble opprinnelig skrevet som en avslutning på en tale som Wallin holdt ved innvielsen en ny gravplass for Västerås och St. Ilians forsamlinger 4. juli 1818. Salmen synges for øvrig også til en koral av Alice Tegnér.

Vi siterer strofe to:

Jag ser hans spår varhelst en kraft sej röjer
en blomma doftar och ett ax sej böjer.
Ja, i den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.

Vi finner salmen i en rekke salmebøker. I 1937 års psalmbok står den som nummer 564 under fanen Det kristna hoppet inför döden. Mens i Nya Pilgrimssånger fra 1892 er den trykket opp som strofe 2-4 av salmen med tittelen Jag ser Guds spår. Den samme salmeteksten finner vi også som nummer 413 i Hemlandssånger fra 1892. Her er salmen plassert under rubrikken Kärleken. Av nyere salmebøker finner vi salmen både i Psalmer och Sånger (1987), Segertoner (1988) og i Frälsningsarméns sångbok fra 1990.

Vi siterer strofe tre:

Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusar;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mej hugsvala.

På mange måter er Wallins salme et verdslig dikt som ikke nevner Guds navn et eneste sted. Slik sett kan den synges og leses både som et naturdikt, kjærlighetsdikt og et dødsdikt uavhengig av den spesifikke salmetradisjonen som den gjerne benyttes i. Vi finner paralleller både til Platon og Goethe. Men på den andre siden kan vi ikke se bort fra den rammen som salmen er diktet inn i. Salmen er skrevet som en dødssalme.

Vi siterer strofe fire:

Likväl ett töcken mej från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
O, om jag kunde nå dithän med båda
och honom skåda!

Bibelen forteller oss at Gud har lagt evigheten ned i våre hjerter: ”Alt skapte han vakkert, hver ting til sin tid. Ja, alle tider har han lagt i menneskenes hjerte. Likevel kan ikke mennesket fatte det Gud har gjort fra begynnelse til slutt.» (Fork 3, 11). I en eldre utgave stod det slik : ”Alt har han gjort skjønt i sin tid; også evigheten har han lagt i deres hjerte, men således at mennesket ikke til fulle kan forstå det verk Gud har gjort, fra begynnelsen til enden.” Det er derfor naturlig å tolke Wallins salme som et uttrykk for at han ser Guds finger i naturen og at vi er fra begynnelsen av er skapt til å leve i samfunn med ham: ”Jag ser hans spår varhelst en kraft sej röjer / en blomma doftar och ett ax sej böjer / Ja, i den suck jag drar, den luft jag andas / hans kärlek blandas.”

Vi siterer strofe fem:

Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sej förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!

Kilder:

1986 års psalmbok (1986)

Johan Olof Wallin på Wikipedia
Johan Olof Wallin på runeberg.org

Glede uten Gud ei finnes.

Salmen er skrevet av den svenske salmedikteren Johan Olof Wallin i 1819. Vi finner den i Norsk Salmebok (NoS) som nummer 485 og i Landstads reviderte salmebok som nummer 465. Det er bare strofe 1, 2 og 5 av salmen som er oversatt til norsk. Den ble første gang publisert i Norge i Salmer og Sange i 1898. På svensk ble den tatt inn i Wallins salmebok i 1819 med fem strofer. Salmen er ellers oversatt til nynorsk av Hovden som Gleda utan Gud ei finnast og tatt med i Nynorsk Salmebok med en strofe. Her står salmen som nummer 359 under «1. sundag etter trieining». I de to andre norske salmebøkene er salmen sitert med tre strofer. Hos Landstad står salmen under «1. søndag etter trefoldighet» Norsk Salmebok har salmen plassert under temaet «Trygghet og glede». Vi finner også salmen på dansk. I Den Svenska Psalmboken (SP), utgitt 1930, er salmen nummer 274 og her står den med fem strofer. Tittelen på svensk er Glädje utan Gud ej finnes.

Vi siterer strofe en (NoS):

Glede uten Gud ei finnes,
uten Gud ei finnes fred.
Tom den glede er som vinnes,
om vi glemmer Gud derved.
Men ei noen ting skal rykke
varig glede fra ditt sinn,
når du i din nød og lykke
alltid lukker Jesus inn!

Uten Gud blir livet tomt. Vi kan ha glede i verden, men den er kortvarig. Det er bare Gud som kan fylle vårt dypeste behov. Hos Wallin er sann glede å finne hos Gud. Alt annet er bare tom lykke. Den er ikke varig. Gleden i Gud kan ingen ta fra oss: «Men ei nogen ting skal rykke / Varig glede av ditt bryst / Når du i din nød og lykke / Giver akt på Herrens røst.»

Vi siterer strofe to (NoS):

Mørke titt vårt utsyn stenger,
vanmakt er vårt jordlivs kår.
Inn til alt Guds øye trenger,
alt, ja, alt hans makt formår.
Faderhjertet i det høye
vokter barnehjertets rett.
Faderhånd og faderøye,
det er Guds regjerngssett.

Den norske utgaven av salmen følger i hovedtrekk den svenske teksten. Vi legger merke til at både «fadershjärtat», «barnahjärtat», «fadershand» og «fadersöga» er beholdt i norsk oversettelse. Det samme gjelder «regeringssätt» helt på slutten av strofen. Slik går den svenske teksten: «Molnen våra blickar stänga / Vanmakt tecknar våra spår / Men till allt hans blickar tränga / Över allt hans makt formår / Fadershjärtat i det höga / Vårdar barnahjärtats rätt / Fadershand och fadersöga / Heter Guds regeringssätt».

Vi siterer strofe tre (NoS):

Kjenne skal vi da med glede:
Salighet og sinnets ro
blir vårt eie alt her nede,
Kristus selv vil hos oss bo.
La oss derfor alltid minnes
under striden tung og het:
Glede uten Gud ei finnes,
uten Gud ei finnes fred!

Kilder:

Norsk Salmebok (1985)
Den Svenska Psalmboken (1930)

P. E. Rynning (1967), s. 81 og 360
Tobias Salmelid (1997), s. 426-427
John Stene (1933), s. 73-74
Lars Aanestad (1965), bd 2, sp. 194-1097
Anne Kristin Aasmundveit (1995), s. 96

Johan Olof Wallin på Wikipedia
Johan Olof Wallin på NetHymnal

Herre Gud, hvor er din bolig.

Salmen er skrevet av Johan Olof Wallin i 1816. Vi finner den i Norsk Salmebok (NoS) som nummer 571 med fem strofer. Landstads reviderte salmebok har salmen som nummer 39 med syv strofer. Her er tittelen Herre Gud, du er og bliver. Den svenske originalteksten er Du som fromma hjärtan vårdar. Salmen ble oversatt til norsk av Magnus Brostrup Landstad i 1861, men utgaven i Norsk Salmebok er til dels sterkt omarbeidet i forhold til tidligere utgaver.

Vi siterer strofe en (NoS):

Herre Gud, hvor er din bolig
elskelig og dyrebar,
dette sted hvor du fortrolig
samfunn med din tjener har.
Ja, én dag er bedre der
enn hva tusen ellers er!
Der hos deg, vår gode hyrde,
får vi legge ned vår byrde.

Salmen består av den strofe 1, 3-4 og 6-7 hos Landstad. Den siste norske versjonen gjengir strofe 1-2 og strofe 4-7 av Wallins salme. Strofe to i Norsk Salmebok og strofe tre Landstads reviderte salmebok er Landstads eget vers.

Vi siterer strofe to (NoS):

Og når Ordet til meg kommer,
sterkt og trofast fra vår Gud,
som de skjulte tankers dommer,
som et trøstens sendebud,
som en torden, som en ild,
som en luftning, frisk og mild,
da min sjel til himlen bæres,
tidens sorg som røk fortæres.

Anders Hovden har oversatt salmen Du som fromma hjärtan vårdar til nynorsk for Nynorsk Salmebok i 1925 med tittelen Du som kristne hjarto vardar. Vi finner salmen med syv strofer som i originalen. Men det er trolig enighet om at verken Landstad eller Hovden var særlig heldige med sine oversettelser. Kanskje av samme grunn har også  Norsk Salmebok foretatt en kraftig revisjon av selve salmen. Men den bygger likevel på Landstads utgave og dagens versjon er ikke noen ny oversettelse fra svensk.

Vi siterer strofe tre (NoS):

Og når salmesangen stiger
opp mot evighetens kyst,
uro stilles, angsten viker,
hjertet banker høyt av lyst.
Syng, min sjel, send bønnebud
sent og tidlig hjem til Gud,
mens på jord du som en fremmed
vandrer langt fra faderhjemmet.

Men det er også foretatt store redigeringer i salmen i den svenske teksten. I 1937 års psalmbok stod Herre, signe du og råde som siste strofe i Johan Olof Wallins salme. Men i 1986 års psalmbok derimot, ble de to første strofene strøket og salmen fikk en ny tittel. Vi finner den her som nummer 77 med tittelen Hör hur tempelsången stiger. Strofen Herre, signe du och råde har ellers delvis vært en selvstendig salme i Sverige i 124 år, skriver Wikipedia.

Vi siterer strofe fire (NoS):

Dager kommer, dager flykter,
Gud, ditt ord står evig fast!
Bak de timer som vi frykter,
finnes trøst om all ting brast.
Lyset fra ditt eget ord
er vår trøst og fred på jord.
Ja, til oss i jordens daler
lyser håp fra himlens saler.

Dansk salmebog har bare to verk av Johan Olof Wallin. Det er salmene I denne verdens sorger sænkt og Eja, min sjæl ret inderlig. Disse salmene er egentlig ikke originale Wallinsalmer, men bearbeidelser av ham. Men Rynning oppgir en annen salme av Wallin som ikke står i salmeboken. Det er salmen Dage komme, Dage svinde som er strofe 5, 2, 3, 6 og 7 fra Wallins salme Du som fromma hjärtan vårdar. Salmen er oversatt til dansk av Caspar Johannes Boye.

Vi siterer strofe fem (NoS):

Søsken, mens vi her skal vandre,
la oss da, på kristnes vis,
dele ordet med hverandre,
be og synge Herrens pris.
Hør, o Gud, vår bønn og sang,
sign i dag vår kirkegang;
la ditt åsyns stråler falle
over oss og over alle!

Kilder:

Norsk Salmebok (1985)

P. E. Rynning (1967), s. 35 og 57
Tobias Salmelid (1997), s. 426-427
John Stene (1933), s. 73-74
Lars Aanestad (1962), bd. 1, sp. 906
Lars Aanestad (1965), bd. 2, sp. 194-1097
Anne Kristin Aasmundveit (1995), s. 96

Johan Olof Wallin på Wikipedia
Johan Olof Wallin på NetHymnal

Herre Gud, du er og bliver.

Salmen er skrevet av Johan Olof Wallin i 1816. Vi finner den i Landstads reviderte salmebok som nummer 39 med syv strofer. Salmen ble oversatt til norsk av Magnus Brostrup Landstad i 1861. Den svenske originalteksten er Du som fromma hjärtan vårdar. Salmen siteres svakt normalisert.

Vi siterer strofe en (LR):

Herre Gud, du er og bliver
Den som jeg har hjertens kjær;
I ditt hus én dag meg giver
Mere enn som tusen her.
Under strid og nød på jord
Trygt å hvile i ditt ord!
Å hvor godt hos deg, vår hyrde,
Å få glemme dagens byrde!

De tre første strofene hos Landstad er fritt oversatt og delvis gjendiktet etter Wallins salme. I tillegg har han skrevet en ny strofe tre, samt sløyfet strofe syv. Denne siste strofen er lagt til som en egen salme med tittelen Herre, signe du og råde. Det er også denne strofen som danner grunnlaget for den kjente koralen med samme navn. Strofe syv er opprinnelig skrevet av Jesper Swedberg i 1694.

Vi siterer strofe to (LR):

Utenfore hjerter isner,
Verden er så koldt et hjem,
Troen kjølner, håpet visner,
Ukrutt vokser frodig frem.
Liv og lykke varer kort,
Venner skilles, vandrer bort,
Rakels bitre gråt enn høres,
Hennes barn til graven føres.

Dette er trolig en av de merkligste salmene vi har. Både på svensk og norsk er det foretatt store redigeringer i salmeteksten. I 1937 års psalmbok stod Herre, signe du og råde som siste strofe i Johan Olof Wallins salme. I 1986 års psalmbok derimot, ble  de to første strofene strøket og salmen fikk en ny tittel. Vi finner den her som nummer 77 med tittelen Hör hur tempelsången stiger. Strofen Herre, signe du och råde har ellers delvis vært en selvstendig salme i Sverige i 124 år, skriver Wikipedia.

Vi siterer strofe tre (LR):

Men når til meg ordet kommer
Sterkt og trofast fra min Gud,
som de skjultes tankers dommer,
Som et trøstens sendebud,
Som en torden, som en ild,
Som en luftning søt og mild,
Da min sjel til himlen bæres,
Tidens sorg som røk fortæres.

I Sverige mente mange at Landstads versjon var en bearbeidelse av Johan Olof Wallins salme og ikke en oversettelse fra svensk til norsk. Vi ser klart at dette har noe for seg. Men samtidig finner vi også sekvenser som er så godt som ordrett gjengitt fra originalen. Klareste eksempel på dette er kanskje den neste strofen.

Vi siterer strofe fire (LR):

Og når salmesangen stiger
Opp mot evighetens kyst,
Uro stilles, angest viker,
Hjertet banker høyt av lyst;
Sjelen opp fra jordens grus
Lengter til sin Faders hus,
Med sin Gud i Ånden taler
Og i håpet seg husvaler.

Strofe fire i salmen tolkes ofte perforativt. Det betyr at salmen tematiserer seg selv. Dette var typisk for Wallins egen tid. Salmen får dermed en slags terapeutisk-psykologisk virkning (Hans Hauge). Fenomentet kalles også metapoetisk eller selvreflekterende. Salmen omtaler seg selv som en salme og forteller hvilke virkninger den har på vårt sinn. Uroen stilles og angsten må vike. Og vi blir fylt med glede, lengsel og håp. Vi finner for øvrig dette ofte igjen hos Grundtvig (Giv mig Gud en salmetunge).

Vi siterer strofe fem (LR):

O min sjel, du skal deg svinge
Til det Salems berg engang,
Høre engleharper klinge
Til forløstes seierssang!
Syng da nu, send bønnebud
Sent og tidlig hjem til Gud,
Mens du, enn på jord en fremmed,
Vandrer langt fra faderhjemmet.

Det er ikke vanskelig å forstå at dette var en salme som Landstad kunne trykke til sitt bryst. Vi finner nok av kjennetegn i salmen som ofte går igjen i hans egen salmediktning. Det gjelder blant annet striden for å beholde troen i denne verden (”Under strid og nød på jord”), trøsten i Guds Ord (”Trygt å hvile i ditt ord”) og vandrermotivet (”Mens du enn på jord en fremmed / Vandrer langt fra faderhjemmet”). Men vi Landstads gjendiktning er kanskje noe mer personlig utformet enn i Wallins opprinnelige salme. Landstad: ”Herre Gud, du er og bliver / Den som jeg har hjertens kjær.” Wallin: ”Du som fromma hjärtan vårdar / och de trognas bön upptar”.

Vi siterer strofe seks (LR):

Dager, tider, la dem flykte,
Herrens ord dog evig står;
Det er dine føtters lykte
Og ditt lys hvor enn du går.
Søk din glede i det ord
Som fra himmerik til jord
Bær den nådeskatt som giver
Trøst og fred som evig bliver!

Salmen er ikke med i den danske salmeboken. På dansk finner vi derimot salmene I denne verdens sorger sænkt og Eja, min sjæl ret inderlig. Det er to salmer som delvis er oversatt og bearbeidet av Johan Olof Wallin. Norsk Salmebok har fem originale salmer av Johan Olof Wallin, mens Landstads reviderte salmebok hadde seks tekster av ham.

Vi siterer strofe syv (LR):

Kristne, mens vi her skal vandre,
La oss fromt på fedres vis
Bede sammen med hverandre,
Glade synge Herrens pris!
Hør, o Gud, vår bønn og sang,
Sign i dag vår kirkegang,
La ditt åsyns stråler falle
Søtt i hjertet på oss alle!

Kilder:

Landstads reviderte salmebok (1979)

P. E. Rynning (1967), s. 81 og 360
Tobias Salmelid (1997), s. 426-427
John Stene (1933), s. 73-74
Lars Aanestad (1962), bd. 1, sp. 906
Lars Aanestad (1965), bd. 2, sp. 194-1097
Anne Kristin Aasmundveit (1995), s. 96

Johan Olof Wallin på Wikipedia
Johan Olof Wallin på NetHymnal